hannaalmgren

P3 Guld hittas när vi zappar bland alla våra kära kanaler. Icona Pop öppnar hela spektaklet med sång i kläder som ser ut som presentpapper och rosetter. First Aid Kit i gammaldags rosa klänningar kommer in och ger ett guld till en hip hop- grupp som varken jag eller mamma aldrig har hört talas om. De tackar och kramas, hälsar till mamma där hemma som stöttat och hjälpt dem till platsen de är på idag. De går av scenen i hopp om att alla därinne kommer höra just deras hitlåtar på radion i sommar. Sedan kommer allas våran Loreen med sitt långa hår, vita bh och fjäderprydda kjol. Jag undrar om någon någonsin sett hennes anskte där bakom luggen och pappa påstår att hon har hittat på alla orden själv, eftersom man inte hör vad hon sjunger. Men alla älskar henne ändå, för det är ju hennes stil, eller hur? Det är ju därför hon vann Eurovision. För att hon var sig själv. Stack ut från mängden. Det vet alla.

 

En bit in i programmet kommer en komiker som heter Olof som drar några fina skämt och publiken skrattar och klappar i händerna. Han drar vinnarna av guldmicken och ännu en gång vinner någon grupp som vi aldrigharhörttaalasom. Dessutom vinner de över både Swedish House Maffia och Laleh. Skumt. Men de är säkert bättre på något sätt ändå. För de vann ju. En medlem i bandet försvinner när han stagedivear handlöst bland uppsträckta armar, och plötsligt står Alina på scen. "Du måste fly-fly-flytta på dig!" har bytts mot en nyskriven mer balladaktig och sofistikerad låt, och alla tänker att fan vad cool hon är, som kan göra båda.

 

Alla som är något stort är sig själva. Har på sig vad de vill, sjunger vad de vill, dansar hur de vill och säger vad de vill. Och jag förstår inte hur de gör. Skulle jag våga gå ut på stan i en illgrön kappa, dr. martens och blekrosa toppar? Frossa i vintagebutiker bland blåa bomberjackor och 70-talsbyxor? Bra för att jag tycker att det är snyggt. Lägga mig på trottoaren utanför centralen och måla gatan full med färgglada gatukritemålningar? Och om någon skulle fråga vad jag höll på med skulle jag bara fnysa att "Ttss, jag gör väl vad jag vill". Och jag skulle inte bry mig om vad alla andra tyckte. 

 

Svaret är nej. Jag är för feg för något sånt. Jag klär mig i nedtonade, beiga färger och har en svart vinterjacka precis som alla andra skygga svenskar. Men jag hoppas, att jag skulle våga vara mig själv, någon dag.

 

(Gud vad djup jag var nu, haha.)